Älskad och förnekad

Flickboken i Sverige 1945–65
Birgitta Theander

Plötsligt försvann flickboken.

Det var i mitten av 1960-talet, när hela samhället skulle förändras. Ivriga debattörer hävdade att den traditionella uppdelningen i flick- och pojkböcker var otidsenlig och olämplig. I jämlikhetens namn borde alla ungdomsböcker vara könsneutrala och vända sig gemensamt till både flickor och pojkar. Så flickboken, en genre med hundraåriga anor, försvann.

Det märkliga är att den också försvann ur historien. Av handböcker och översiktsverk får man uppfattningen att flickboken efter andra världskriget antingen inte fanns, eller var en tynande litteraturspillra – menlös, idyllisk och -schablonartad.
Men flickboken var inte alls tynande under perioden 1945–65. Tvärtom ökade genren både i omfång och anseende, och här finns många intressanta författarskap och utvecklingslinjer. Perioden var i själva verket en guldålder för flickboken.

Birgitta Theander, litteraturvetare vid Lunds universitet, har inventerat genren och funnit över tusen flickbokstitlar från denna tid. Hennes avhandling bygger på en analys av alla dessa böcker, inte bara ett fåtal s.k. typiska exemplar, vilket framkallar en helt ny bild av genren. Som en röd tråd löper också genom framställningen en vilja att förstå och visa fram det som man på 60-talet inte ville se: att flickboken hade något speciellt att ge sina läsarinnor.